Nytt besök i Uppsala

Nytt besök i Uppsala.

Ställde klockan på 04.50 i tron om att jag skulle kunna komma upp då. Hade en super bra plan, tyckte jag, innan jag släckte lampan. Planen gick ut på att jag skulle knata ut med Caesar och gå en rejäl runda med honom innan jag till slut lämnade honom på Ejalunden hos mina föräldrar innan vi styrde kosan mot Uppsala.

När klockan ringde var jag som vanligt i koma tillstånd och hur jag än kämpa så gick det inte, jag fick inte upp ögonlocken. Halvt vaken, halvt sovande ställde jag klockan på en ny tid och somna om *ler*. Det fick bli en tur så att han kunde pinka av sig sedan bil till Ejalunden innan vi styrde ut från Fagersta.

När vi kom till Västerfärnebo fick vi oss ett litet skratt. Vid kyrkan mitt i byn har det tidigare varit lamm i en hage när vi har åkt förbi, idag var hagen tom och den lokala matvarubutiken annonserade om lokal producerat lammkött *ler*. Ännu roligare blir det om man vet att hagen och butiken ligger tvärs mitt emot varandra. Där kan man snacka om lokalproducerat.

Vägen till Uppsala kan jag nu utan och innan, har blivit några vändor den vägen bara här under hösten sedan jag börja med den nya medicinen. Förra gången upptäckte jag t.ex. att en utav de skarpa böjarna går att ta i skaplig fart utan att bromsa, visst suger det tag i bilen men det går, utan att det blir farligt. I dag när vi passera bestämde jag mig dock för att ta den lite varligare eftersom det var blött på vägbanan, dumt att chansa med Anna och Albin i bilen.

Väl i Uppsala var det bara att ta tag i det vanliga problemet, hitta någonstans att parkera. Började i de övre P-garaget men där fanns det någon enstaka platser kvar, alla vid sådana där roliga stolpar bredvid sig. Bestämde mig för att åka ner till det nedre garaget men det var samma sak där. Var bara att bita i de sura äpplet och fälla in ena backspegeln och låta Anna vinka mig till rätta. Det gick. Förra gången satt Anna och jag och spana på en dam med en nyare Audi, stor och svulstig, som hade stora problem att parkera. Det var nära flera gånger att hon skulle köra in i stolpen men hon klarade det till slut utan plåtskador.

Med bilen parkerade knatade vi så upp till avdelningen där jag inte behövde vänta speciellt länge på att ena forskningsköterskan kom för att hämta mig till provtagning och för att räcka över påsen med mediciner. Efter ett stick i armen och lite fattigare på blod *ler*, fick jag så ställa mig på vågen innan jag kunde återvända till väntrummet och vänta på att jag skulle få komma in till doktorn. Dock var det inte doktorn som kom först utan det var forskningsköterskan igen, hon hade glömt frågeformuläret som jag fyller i vid varje besök.

Efter att doktor Ulla hade fått känna och klämma här och där var hon nöjd och jag kunde knata till forskningsköterskan kontor för att boka in ett nytt besök om 6 veckor, skulle proverna visa något annat skulle det bli tidigare. Så den 4 december ska jag tillbaka.