Jaha så har det hänt igen. Min syster, jag och Anna såg fram emot en trevlig tisdagskväll hemma hos mor & far med Allsång på Skansen och god mat, men allt ändrades när Maggie ringer mig och undrar om jag vet var mor är, då inte far svarar längre. Hon hade ringt tidigare och då hade pappa svarat och bara pratat strunt. Maggie misstänkte att hon väckte honom och gjorde som hon brukar göra i de läget men de funka inte.
Jag kastar mig ut till bilen och resan till Ejalunden gick lite fortare än vad den brukar. Utanför Ejalunden stöter jag på mor som tittar frågande på mig. Minns inte vad jag svara, men jag tar språng och springer in till far som jag hittar i soffan. Han ser blek ut och blicken är inte som den brukar, han är vaken men han har svårt att föra samtalet då han tappar tråden, tappar orden eller pratar strunt. Jag ser att något inte är som de brukar, ringer Maggie och ber henne komma ner då far förmodligen behöver komma in till sjukhuset för kontroll. Jag förklarar för mor att jag vill med in sedan skyndar jag mig till Norberg för att hämta Anna. I bilen pratar jag med Maggie som snart är framme. När jag sedan närmar mig Ringvägen ringer Maggie och säger att ambulans är på väg. Lämnar av Anna sedan står jag på för att hinna fram. I backen ner mot Coop ringer Maggie igen för att meddela att de hade en ambulans tillgänglig i Fagersta, så de dröjer inte länge tills de anländer. Jag parkerar bilen sedan bestämde jag mig för att invänta ambulansen utanför. Kom nämligen inte ihåg hur de gjorde i januari när de hämta far då han hade fått en spricka på bäckenet.
I sällskap utav ambulanspersonalen beger jag mig sedan upp till lägenheten och de ser oxå att far är blek. Far tar sig till en bärstol med lite hjälp för att sedan rullas ner till bilen. Jag springer och hämtar Saaben medan de lastar in far. Maggie tar plats i ambulansen medans mor och jag lägger oss bakom med Saaben. I lägenheten berättade ambulanspersonalen att de blir Köping som de kör far till, så både jag och mor blir lite konfunderade när de slår ut blinkersen mot Västerås. Vintertid vet jag att de brukar välja Västeråsvägen då den är i bättre skick. Vid Ramnäskorset ökar förvirringen då de svänger av mot Eskilstuna. Efter en bit på den vägen kommer jag på att det finns en avfart ut på E18 mot Oslo som passerar Köping strax utanför Hallstahammar. Vid avfarten slår de mycket riktigt ut blinkersen. En tanke slår mig efter en stund ute på E18, hur gör ambulansen vid enkelt körfält och mitträcke??
Väl framme i Köping ser far mycket piggare ut på ögonen och han har fått lite färg i ansiktet. Efter de första testerna och ett EKG får vi efter ett tag komma till ett annat rum för att invänta en läkare. Efter en liten stunds väntan kommer en mycket trevlig kvinnlig läkare in och gör diverse kontroller och tar pappas sjukdomsbild. Dock glömde vi att nämna att far är blind på ena ögat sedan han vid en olycka i maj 1963 på jobbet, lyckats få en varm ståltråd i ögat. Som tur är kommer Maggie på det innan hon börjar lysa far i ögonen. Läkaren tackar efter en stund för sig och ber att få återkomma när hon läst pappas journal och det vi berättat. Tillsammans med sin kollega bedömmer de att de inte behövs en akut CT utan att den likaväl kan göras imorgon, så far läggs in på deras Strokeavdelning i en övervakningssal. När far har fått komma in på salen och vi har fått träffa sjuksköterskan, tar vi farväl av far och med hjälp utav en arbetskollega till Maggie tar vi oss till Pizzerian Verona där de enligt honom serverar helt OK pizzor.
I väntan på pizzan ringer jag hem till Anna och förklarar läget, hon meddelar då att hon vill att jag ringer när det är lämpligt för henne att tillsammans med Caesar knata ner till Ejalunden.
Mätta och nöjda styr vi kosan mot Fagersta. Väl i Kolsva ringer jag Anna och berättar vart vi är och att det är lämpligt att Anna börjar röra sig. Tillbaka på Ejalunden avnjuter jag en kopp kaffe innan jag och Anna tackar för oss och beger oss hemåt.
Onsdagen den 4 juni var det dags för ett nytt besök hos Annika på MVC, dock blev det ett skakande besök. Annas blodtryck var enligt Annika lite för högt så hon ville gärna ta ett urinprov. Så medan jag försökte samla tankarna och läsa Fagersta-Posten, gick Anna och Annika iväg och tog ett urinprov och vikt. Tillbaka i rummet igen klämde hon på magen och konstaterade att Knytet lagt sig tillrätta med huvudet neråt. Samtidigt gjorde hon klart för oss att om urinprovet bekräftade det hon misstänkte, en ev. havandeskapsförgiftning, kan det bli aktuellt med ett nytt ultraljud. Allt kändes bra och hjärtljuden var det heller inget fel på och kurvan följde Knytet oxå. Vi fick en ny tid på måndag då hon skickade iväg urinprovet för odling. Vi tackade för oss sedan begav vi oss mot Coop för att handla innan vi åkte hem. När vi väl samlat oss lite kom vi på att det kan vara Annas dextrosol som har satt spår på urinprovet då hon kände sig lite slö när hon jobbad i tvättstugan under morgonen. Vore konstigt om det skulle vara havandeskapsförgiftning då Anna bortsett från blodtrycket och urinprovet, inte haft några andra symptom.
Efter att vi varit hemma en stund begav vi oss mot Ejalunden för att förbereda maten tills mor och Maggie kommit hem från far. Dagens CT visade inget konstigt men han var trött och förvirrad. Trött kan förklaras med att han inte hade fått sova mycket då man under kvällen och natten gjorde täta kontroller, och förvirrad brukar far bli nuförtiden i nya miljöer. När jag kom tillbaka till Ejalunden efter att fått springa över till Coop då mor missat att det skulle vara soltorkade tomater till rätten, så stod Anna i telefon med min moster. Och hon ville att Anna skulle hälsa till mig att vi inte behövde vara oroliga då hon hade samma sak när hon vänta John, hennes son.
Med alla ingredienser hemma satte vi gång med dagens middag, Fläskfilé med italiensk fyllning med rosmarin potatis.
Fläskfilé med italiensk fyllning
Buffé nr 11 1999, sid 43 Portioner: 8
2 fläskfiléer (à ca 600 g)
100 g marinerade soltorkade tomater (ca 15 stycken)
2 askar vitlöksost (bredbar)
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
8 skivor parmaskinka (ca 200 g) eller bacon
2 msk olivolja
Tillagningstid: Över 20 min Svårighetsgrad: Medel
Gör så här; Putsa köttet genom att skära bort hinnorna. Skär ett djupt snitt på längden efter hela filén och vik upp den. Hacka tomaterna. Krydda köttet och lägg på tomaterna. Bred ut rikligt med vitlöksost ovanpå tomaterna. Vik ihop filén och linda parmaskinkan runt hela filén. Fäst skinkan/filén med tandpetare. Bryn filén runt om i olja i en stor stekpanna. Lägg upp köttet på ett ugnssäkert fat och sätt genast in det i kylen.
Vid serveringen: Sätt ugnen på 200°C. Stek köttet i mitten av ugnen i ca 20 minuter. Ta bort tandpetarna. Skär köttet i bitar och servera med pasta blandad med skivade oliver.
Länk till receptet på ICA:s hemsida
Rosmarinpotatis
Ugn 200 grader
Färskpotatis
Olivolja
Flingsalt
Rosmarin (torkad)
Skrubba potatisen. Lägg potatisen i en skål och tillsätt olja, salt och rosmarin efter smak.
Blanda runt allt sammans så potatisen är väl täckt.
Tillaga i varm ugn tills potatisen är mjuk inuti och frasig utanpå.
Middagen vart mycket lyckad, men far saknades. Efter middagen tackade jag och Anna för oss då jag skulle börja jobbet lite tidigare under torsdagen, eftersom jag skulle vara ensam tekniker på plats.
Allt löpte på under torsdagen. Maggie ringde och meddelade att man hade hittat en ny infarkt på hjärnan och att far under natten hade klättrat i sängen, men inte skadat sig som tur var. Hon berättar oxå att hon åker för att hälsa på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar