Sedan jag sist skrev har vi hunnit avklara ännu ett besök i Uppsala. Det skedde måndagen den 3 december. I kallelsen var man så snäll och informerade mig om att det återigen var dags för ett benmärgsprov så jag frågade min syster Maggie om hon kunde tänka sig att ställa upp som chaufför och de kunde hon.
Var lite osäkert om vi kunde ta min bil eller vi var tvungna att låna mor och fars bil, Peugeoten tycker inte om när det är kallt har det visat sig. Det var osäkert ända fram tills 30 minuter före avfärd faktiskt. Lyckades få en tid hos Auto Center nere på Fårbo där man kopplade upp sig med en laptop för att avläsa felkoden från boxen men den visade inget matnyttigt så meken provade med att nollställa boxen och starta om bilen och vips var felmeddelande borta, han tyckte att vi kunde bruka bilen så Maggie som väntade utanför kunde åka upp till Ejalunden där Anna vänta medan jag svängde förbi OKQ8 för att tanka och inhandla spolarvätska, den sista biten tog mig emot då jag visste att jag kunde få tag på billigare spolarvätska på ICA Maxi i Västerås men det rådande vädret sa att det var bäst att köpa innan avfärd *ler*. Med tankad bil for jag upp till Ejalunden för att lasta in Albins vagn och ta plats i passagerarsätet fram, vet inte om det är för att Maggie inte litar på mig som chaufför eller för att hon älskar att köra bil som hon inte låter mig köra, denna dag gjorde det dock inget för jag var lite trött i köttet. Eftersom jag inte hade hunnit få i mig frukost och min medicin så passade jag på att inta den i bilen.
Väl framme i Uppsala väntade en fika i deras cafeteria innan jag begav mig upp för att låta mig förberedas inför det stundande benmärgsprovet trodde jag. Väl uppe på avdelningen möttes jag utav en utav forskningsköterskorna som informerade mig om att de förmodligen hade sett fel i den pärm de rättar sig efter i den studie som jag ingår i. Eller fel och fel är fel att säga *ler*. Enligt boken från amerikanerna så behövdes inget benmärgsprov tas på mig då tidigare prov visat noll tumörceller i benmärgen plus att de värde man får fram genom ett förfinat blodprov har börjat sjunka. Vilket är glädjande, anledningen till att jag blev lottad till att ingå i studien var ju bland annat att de förfinade blodprovets värde hade legat still en längre tid när jag stod under behandling med medicinen Glivec. När hon hade tagit sju rör blod, två skulle de behålla och fem rör skulle skickas till Schweiz, så visade hon in mig till Doktor Ulla där hon informerade henne om upptäckten som hon, som jag fattade det som, hade gjort tidigare under morgonen. Det fick Ulla och forskningsköterskan att slå i både den lilla och stora pärmen och till slut kom de fram till samma sak. Nästa benmärgsprov skulle inte behövas tas förens om 3 månader. Tur att Maggie inte har något emot att umgås med Albin och att hon tycker om att köra. När allt var klarlagt presenterade Ulla mig inför en kvinnlig läkarstuderande som Ulla undra om hon fick närvara under besöket vilket jag inte hade något emot. Ulla pratade läkartermer med henne om min sjukdom, sedan översatte hon så att jag förstod. Sedan fick jag berätta lite om min sjukdoms historia innan den vanliga undersökningen tog vid. Med allt avklarat kunde jag tacka för mig och återgå till väntrummet där Anna vänta, gissa om hon var paff när jag förklara att jag var klar *ler*. Klara på sjukhuset styrde vi kosan mot Västerås och ICA Maxi innan vi åkte till Fagersta igen där middag väntade på Ejalunden.
Var lite osäkert om vi kunde ta min bil eller vi var tvungna att låna mor och fars bil, Peugeoten tycker inte om när det är kallt har det visat sig. Det var osäkert ända fram tills 30 minuter före avfärd faktiskt. Lyckades få en tid hos Auto Center nere på Fårbo där man kopplade upp sig med en laptop för att avläsa felkoden från boxen men den visade inget matnyttigt så meken provade med att nollställa boxen och starta om bilen och vips var felmeddelande borta, han tyckte att vi kunde bruka bilen så Maggie som väntade utanför kunde åka upp till Ejalunden där Anna vänta medan jag svängde förbi OKQ8 för att tanka och inhandla spolarvätska, den sista biten tog mig emot då jag visste att jag kunde få tag på billigare spolarvätska på ICA Maxi i Västerås men det rådande vädret sa att det var bäst att köpa innan avfärd *ler*. Med tankad bil for jag upp till Ejalunden för att lasta in Albins vagn och ta plats i passagerarsätet fram, vet inte om det är för att Maggie inte litar på mig som chaufför eller för att hon älskar att köra bil som hon inte låter mig köra, denna dag gjorde det dock inget för jag var lite trött i köttet. Eftersom jag inte hade hunnit få i mig frukost och min medicin så passade jag på att inta den i bilen.
Väl framme i Uppsala väntade en fika i deras cafeteria innan jag begav mig upp för att låta mig förberedas inför det stundande benmärgsprovet trodde jag. Väl uppe på avdelningen möttes jag utav en utav forskningsköterskorna som informerade mig om att de förmodligen hade sett fel i den pärm de rättar sig efter i den studie som jag ingår i. Eller fel och fel är fel att säga *ler*. Enligt boken från amerikanerna så behövdes inget benmärgsprov tas på mig då tidigare prov visat noll tumörceller i benmärgen plus att de värde man får fram genom ett förfinat blodprov har börjat sjunka. Vilket är glädjande, anledningen till att jag blev lottad till att ingå i studien var ju bland annat att de förfinade blodprovets värde hade legat still en längre tid när jag stod under behandling med medicinen Glivec. När hon hade tagit sju rör blod, två skulle de behålla och fem rör skulle skickas till Schweiz, så visade hon in mig till Doktor Ulla där hon informerade henne om upptäckten som hon, som jag fattade det som, hade gjort tidigare under morgonen. Det fick Ulla och forskningsköterskan att slå i både den lilla och stora pärmen och till slut kom de fram till samma sak. Nästa benmärgsprov skulle inte behövas tas förens om 3 månader. Tur att Maggie inte har något emot att umgås med Albin och att hon tycker om att köra. När allt var klarlagt presenterade Ulla mig inför en kvinnlig läkarstuderande som Ulla undra om hon fick närvara under besöket vilket jag inte hade något emot. Ulla pratade läkartermer med henne om min sjukdom, sedan översatte hon så att jag förstod. Sedan fick jag berätta lite om min sjukdoms historia innan den vanliga undersökningen tog vid. Med allt avklarat kunde jag tacka för mig och återgå till väntrummet där Anna vänta, gissa om hon var paff när jag förklara att jag var klar *ler*. Klara på sjukhuset styrde vi kosan mot Västerås och ICA Maxi innan vi åkte till Fagersta igen där middag väntade på Ejalunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar